”Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern.” Joh. 6: 60-69

Veckans reflex
”Det är outhärdligt, det han säger.” ”Vem står ut med att höra på honom?” Lyssna på de replikerna. Det är Jesus lärjungar som säger det till varandra när de lyssnar på vad Jesus har att säga om sin roll i världen. Man kunde tänka att Jesus när han hör detta antingen skulle modifiera det han försökte säga eller att han skulle ställa krav på dem att tro som han eller avvisa dem. Men inget av detta händer. Istället förklarar Jesus ytterligare vad han vill säga. Han visar att han förstår hur svårt det kan vara att acceptera hans ord. Därför säger han att den erfarenhet som ger förståelse av hans ord kommer inifrån, som en gåva av Gud.

Det är alltså ingenting som vi behöver prestera för att bli delaktiga av det liv som Jesus förkunnar. Inte ens en luthersk omvändelse, som ska befriar oss från det hårda arbetet att uppfylla lagens krav och kampen för att finna en nådig Gud. Luther upptäckte att ju hårdare han kämpade, ju längre bort från nåd kom han och ju fler fromma övningar han genomförde ju längre bort från frihet var han.

Luthers befrielse kom när han upptäckte Gud som nådefull, i motsats till den teologiska miljö han hade fostrats in i. När vi i vår tid talar om frälsning och befrielse från skuld och skam är det som om vi ville tvinga in alla människor i samma bakvatten som Luther, för att sedan befria dem från skuld och skam. Inte undra på att människor gör något annat än att lyssna på det talet. Men du behöver inte krångla in dig i någon ångerfull omvändelse om du inte har erfarenhet av skuld och skam. Det du kan få av Gud är istället en kallelse och en mening, ett meningsfullt sammanhang där du behövs, där du är älskad och får ge av din kärlek.

På samma sätt som Paulus, han ångrade ingen synd, han berömde sig för att ha varit en som fullföljt religionens alla krav, ”i rättfärdighet efter lagen en oförvitlig man”. Det var ingen ånger eller syndabekännelse han presterade, men han upptäckte en ny kallelse. Ett nytt sätt att se på Jesus genom en stark upplevelse, inte en upplevelse av skuld men av klarhet. Han fick en uppgift och en kallelse, en inre förändring som en gåva av fadern.

Vår tids börda är inte bördan av ”synd” utan snarare bördan av en förlorad mening, ett förlorat sammanhang och en meningslös tillvaro utan mål. Övermättnadens och tristessens ångestfulla långtråkighet. Många fyller den med nyandlighet och små övningar som på ett magiskt sätt ska återge oss en mening. Också kyrkor och kristna rörelser ställer upp några enkla krav på försanthållande eller syndabekännelser som ska låta oss tillhöra de inkluderade och inte de utestängda.

Jesus går en annan väg, det vi kan få har vi redan, vi har fått det som en gåva. Det vi får är som för Paulus en tillit att våga leva i kärlek. En ny syn på vad som är viktigt i livet. Varje gång vi äter och tar emot ett bröd så ska vi påminna oss om att brödet är en del av livets gåva, så är vi en del av det liv som Jesus talade om, en himmelens gåva till oss.

Bön
Lyft oss ur meningslösheten kaos till den ordning där vi är en del av din kärlek.
Amen.