”De närmade sig dödens portar. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem ur deras trångmål. Han gav en befallning och botade dem och räddade dem från graven…”
Psaltaren 107:18-22
Reflektion
Psalmen är en lovpsalm till den Gud som är god och befriar dem som är i nöd och visar hem dem som har gått vilse. De som satt i djupaste mörker fångna i fjättrar av järn, de som var sjuka och de som på sina handelsturer for i skepp över haven och råkat in i storm, de som led av torka och missväxt är föremål för hans hjälpande hand. Ja också de fattiga lyfter han ur deras betryck och gör familjerna stora som hjordar.
Texten speglar författarens bild av Gud. Av Gud själv har vi inga bilder och inga ord, hans röst kan vi inte höra när han talar till någon annan än mig. Det är viktigt att erkänna kunskapens gränser och tystnadens, tigandets och vördnadens betydelse. Likväl är det också viktigt att undersöka och tala om våra bilder av Gud. Traditionens bilder kan hjälpa oss att finna rätt när vi söker efter vårt livs mening. Predikningar och böneutropare kan vara en röst som kan vägleda oss genom vårt livs okända landskap. Som, i gammal tid, när de bohuslänska fiskarhustrurnas kärleksfulla rop in i dimman över havet vägledde båtarna när de var på väg hem.
Förväxlingar ser jag runt om mig i historien och i mitt eget liv. Det är snart 50 år sedan teologen Ronald Niebuhr påpekade riskerna med den amerikanska exeptionalismen. USA föddes utifrån idén om en nation som Gud utvalt för en ny start för en ny människa. USA sågs som Guds ”amerikanska Israel”. För Niebuhr stod det redan i början av femtiotalet klart att USA hittills försökt lösa alla problem genom expansion som inte kan fortsätta för evigt utan till slut kommer att ställas inför besvärliga frågor som rör social rättvisa. Det är samma expansion och samma frågor som kommer att möte det just nu övermodiga kinesiska samhället. Och i frågorna ekot av en Gud som lyfter de fattiga ur deras betryck. En Gud som ropar genom historiens dimmor för att vi ska finna rätt.
I den bibliska världen har man inte sanningen, man är sanning; ”om ni gör dessa mina ord…”, ”den som gör sanningen, han kommer till ljuset…” Detta är den sanning som är Gud manifesterad i en händelse. Det är inte min godhet eller den utvalda nationens goda handlingar som är goda utan en närvaro som kommer till oss när vi öppnar för denna verklighet och blir delar av ett förborgat skeende.
Psalmens föreställningar och våra föreställningar om Gud behöver prövas i ljuset av historien, vår kunskap, frukten av våra handlingar och vår gemensamma erfarenhet. Det är att öppna för ett inre ljus som finns i tingen, ett ljus som inte avslöjar sig för det kontrollerande intellektet men öppnar sig för en sökande kärlek. Det ljus som är fördolt i varje händelse. Det är inte en känslomässig erfarenhet det handlar om utan en närvaro av en Gud som är beredd att lida för den andre utan några andra maktanspråk än sanningens.
Bön
Herre hjälp oss finna din sanning och leva i din godhet.
Amen