Vår samhällsutveckling kan liknas vid ett känt TV program – vi får bara glimtvis information och ”rebusar” att tyda så gott vi kan i vår kalejdoskopiska verklighet. Därför behöver vi påminna oss historiska skeenden som kan kasta ljus över dagens kriser och händelser.
En sådan händelse var när arméns stridsvagnar rullade in på Santiago de Chiles gator den 11 sept. 1973. Det var inte resultatet av en hetlevrad generalskupp utan en noga förberedd samhällsomvandling. Chile utsattes för en chockterapi där generalernas fysiska brutalitet kombinerades med Milton Friedmans recept på en tidigare otänkbar ekonomisk samhällsomvandling bestående av privatiseringar, avregleringar och nedskärning av välfärdsstaten.
Under -80 talet valdes Ronald Reagan till president i USA och i Storbritannien valdes premiärminister Margret Thatcher. Båda reformerade den ekonomiska politiken i enlighet med Milton Friedmans teorier; en aggressiv reformpolitik med avregleringar i de finansiella systemen, privatiseringar, sänkta skatter, en förminskad stat, nedskärningar av välfärden och försvagade fackföreningar.
I Japan skedde under -90 talet en omfattande förändringsprocess efter inofficiella påtryckningar från den amerikanska riksbanken, Federal Reserv. I en dragkamp mellan finansdepartement och riksbank genomfördes en helomvändning: från en traditionellt hårt reglerad kreditgivning, den så kallade ”fönsterpolitiken”, till en riksbank med oberoende och självständig ställning. Denna riksbank kunde då genomdriva en ”kvantitativ lindring” som innebar att man genomförde den expansiva penningpolitik som tidigare varit otänkbar. Vidare genomfördes ett strukturomvandlingsprogram med snabb ”fullständig” liberalisering av finanssektorn, tjänstesektorn och jordbrukssektorn. En samhällsomvandling i enlighet med nyliberalismens teorier hade skapats.
Sovjetunionens president Gorbatjov försökte, med hjälp av glasnost och perestrojka, att förvandla sovjetstaten till en öppen demokrati. Detta försök kulminerade i en kollaps för sovjetstaten. 1991 inledde Boris Jeltsin, med hjälp av ekonomiska rådgivare från väst, ett gigantiskt borgerligt samhällsexperiment för att införa kapitalism med inspiration av nyliberala värderingar.
I Sverige genomfördes den 21 november 1985 det som senare skulle komma att kallas ”Novemberrevolutionen”: den mest genomgripande omläggningen av Riksbankens penningpolitiska strategi under hela efterkrigstiden. Beslutet innebar bland annat att bankerna fick låna ut obegränsat med pengar utan att Riksbanken lade hinder i vägen. Beslutet att avreglera kreditmarknaden fattades under största sekretess av i första hand finansminister Kjell Olof Feldt, riksbanksfullmäktige Erik Åsbrink och riksbankschef Bengt Dennis, utan vidare inblandning av regering eller riksdag.
Detta axblock av nyliberala landvinningar är bara några exempel på hur de nyliberala ekonomiska teorier som Milton Friedman presenterade har spridits runt om i världen. Detta genombrott av en dittills oprövad ekonomisk modell blev möjlig när oron inför kapitalismens första storskaliga globala kris under 1900-talet tilltog. Krisens djupaste orsak var det arabiska oljeembargot som drev oljepriset i höjden1973 och förorsakade en kostnadskris som tog sin början i en global krasch på fastighetsmarknaden. Kraschen medförde stora problem i bankvärlden men också mer problem för statsfinanserna som helhet.
När krisens kostnader skulle betalas av skattebetalarna skyllde politikerna på att vi levat över våra tillgångar och att välfärdsstatens kostnader var för höga. Samma krav för villkor på lån som tidigare riktats mot skuldsatta utvecklingsländer kom nu att riktas också mot industrialiserade länder. Det var nyliberala krav på strukturrationaliseringar, privatiseringar och avregleringar av finansmarknader. På detta sätt skapades en avreglerad finansmarknad med självständiga riksbanker som stod helt utanför politikernas kontroll.
Denna finansiella marknad krävde högre avkastning på sitt kapital än vad både världshandeln och börsmarknaderna kunde generera. Pengar flyttades från produktion av varor och tjänster till en kasinomiljö med hög avkastning. Denna nya marknad omsatte 5500 miljarder dollar per dygn redan 2007, att jämföras med den dåvarande börsmarknaden som omfattade 125 miljarder dollar per dygn.
Vart är vi på väg? Guldmyntfoten har ersatts av en skuldmyntfot. I oktober var den amerikanska statens skuld 16 199 564 839 671 dollar och den ökar med 3,5 miljarder dollar om dagen. Om man räknar in alla framtida åtaganden som den amerikanska staten har är siffran uppe i 71 000 miljarder dollar. Kina har världens mest hårdbelånade företagssektor, med skulder som motsvarar 150 % av BNP. I Japan finansierades nära hälften av den 90 334 miljarder yen stora budgeten med lån, samtidigt som världens högsta offentliga bruttoskuld ligger och tickar som en bomb i bakgrunden. I Sverige uppgick den privata sektorns skuld till 232 % av BNP 2011.
Man kan nu inte längre tala om ett ”skuldberg” utan måste gå från geografiska metaforer till planetariska mått som jämförelse.
Med en nyliberal global finansmarknad har vi skapat en mäktig härskare som kräver ständigt större avkastning på vårt arbete. Vi kan inte tjäna både Gud och Mammon säger Jesus i en av Matteus återgiven biblisk berättelse. Det betyder att vi inte längre ska fortsätta att underkasta oss kraven från en avreglerad global marknad. Nyliberalismen är ingen naturlag utan en av människor konstruerad teori i form av ett klassprojekt. Effekterna av denna teori är ökad arbetslöshet, ökade klassklyftor, ökande barnfattigdom och ett överutnyttjande av naturen. Gud är ingen siffernisse som granskar nyliberalismens ekvationer och presenterar egna alternativ. Gud ser till den fattiges rätt och upprättar den förtryckte. Vi måste säga nej till Mammon och skapa ett ekonomiskt system som innebär tillväxt av matproduktion för att hindra svält, minskade koldioxidutsläpp för att rädda klimatet och ökad jämlikhet för att ge alla jordens innevånare deras mänskliga rättigheter.
Arne Carlsson