”…När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån  full av undran över det som hänt.” Lukas 24:1-12

”Dagarna är långa – dagarna är korta

Vem var du som lämnade oss kvar?

Vem var du som gick med oss längs varje stig?

Ingen av oss vet och ingen ger oss svar.

Vem var du som visade dig och sen var borta?

Vem var du som följde oss i varje rum?”

Göran Greider har skrivit texten till Lukaspassionen som gestaltades i Missionskyrkan i lördags. Tack alla som medverkade och gav oss denna fantastiska upplevelse. Jag gick därifrån som Lukas från graven, förundrad och omtumlad, som om jag varit med om något oförklarligt och överraskande.

Med hjälp av musik, sång och kyrkorummets konst gestaltades vad det är att vara människa: En levande organism i kontakt med en omgivande värld, likt en virvel i ett strömmande vatten. På samma sätt som alla celler i en kropp byts ut många gånger under en livstid, och människan ändå är densamme, står vi till slut inför en ”tom” grav utan liv och undrar vad livet var. Är vårt liv mer än en ”maskin”, kanske något fundamentalt okänt, likt virvlar i ett strömmande vatten? ”Ingen av oss vet och ingen ger oss svar.”

Levande organismer förnyar ständigt sig själva, med ett  flöde in och ut. Men det kommer en dag då våra materiella kroppar inte längre kan förnyas utan avslutar processen att förnya våra celler och vävnader. Livet lämnar kroppen och kan inte ersättas även om man har alla de materiella delarna av en människa kvar. Livets djupaste hemlighet kan inte besvaras med hjälp av de modeller vi har av verkligheten. Det är en dold hemlighet för oss.

Därför är livet heligt. Städer kan byggas upp igen och kan konstrueras på nytt såväl som nya lagar och samhällen. Våra konstruktioner förnyar sig inte själva men kan återuppbyggas. Levande organismer däremot förnyar ständigt sej själva och det som ger dem liv är för oss ett okänt fenomen. Därför är livet heligt och får inte brytas. Det som hände på Golgata med Jesus kropp och det som händer i Ukraina är brott mot livets helighet. När vi ser de döda kroppar som grävs fram ur ruinerna har den viktigaste egenskapen som fick människan att gråta och älska lämnat detta stycke materia. De modeller av världen som vi har upprättat har inget svar på var deras liv är. Inte heller de religiösa svaren om himlar och helveten är något annat än misslyckade representationer av våra modeller av världen. Våra försök att förklara vad som händer när en människa dör speglar vårt vetandes gränser.

Livet befinner sig bortom det vi kan lära oss att bemästra. För Petrus var det ett överraskande möte, en erfarenhet som förändrade hans liv. För Göran Greider var det också ett oförklarat möte som vidgade världsbilden:

”Dagarna kan tystna – dagarna kan jubla!

Vem är du som genomsyrar allt vårt bröd?

Döden överspolas av ett livets vatten.

Våldets öar grönskar åter där du går.

Mörkret viker för en okänd fågels sång,

Stenarna har rullats undan – det är vår.

Dagarna är våra – dagarna är dina.

Påsken lyser mot oss gul och vit och röd.