Sannerligen, allt ni binder på jorden skal vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen.… Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig?  Jesus svarade: Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.”Matt 18:18-22

Jesus är som en trädgårdsmästare med gröna fingrar. Allt han rör vid börjar skjuta skott och blomknoppar. När han talar om vilka villkor vi lever under som människor så sätter våra associationer och tankeprocesser igång. Det är aldrig en moraliserande pekpinnepedagogik som präglar hans tal. Moraliserande tal förutsätter ett individualiserat ansvar men Jesus talar till oss som folk och art. Hans beskrivningar av människans roll i skapelsen lyfter sig över varje tidsålders särprägel och ger ett kosmiskt perspektiv som ett lysande bakgrundsljus.

När Jesus talar om människans ansvar för skapelsen så fördjupar han och breddar perspektivet till att gälla allt både i ”himlen” och på ”jorden”. Vi vet inte vad han menade med himlen, vi har inte heller erfarenhet av himmelskt liv. Men i en religiös kontext handlar himlen om en verklighet efter vår stund på jorden, efter den tid som vi känner till mellan födelse och död. När han utsträcker vårt ansvar till en så omfattande verklighet som himmelriket så förflyttar han också generationerna närmare varandra.

Här blir vi påminda om samma perspektiv som klimatforskarna beskriver. Utmaningen mänskligheten står inför är att för första gången i historien konstruera ett ”vi” utan ett ”dom”. Detta ”vi” är nu huvudaktör i den tidsepok som betecknas som ”antropocen”. Vad ”vi” som mänsklighet gör med våra liv påverkar klimatet. För tjugo år sedan berättade forskarna att när medeltemperaturen stiger på jorden kommer vädret att förändras med återkommande värmeböljor och höjd havsvattennivå. Nu pågår denna förändring i ett irreversibelt/oåterkalleligt skeende. En förändring som är oåterkallelig för all framtid. ”…allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen…” Innebörden i Jesus tal är ett utvidgat mänskligt ansvar som sträcker sig utöver vår egen tid. Det är nu ett faktum att våra handlingar har betydelse för all framtid och förändrar världen i en oåterkallelig process..

Jesus tilldelar människan en oerhörd makt men ger samtidigt ett avgörande villkor för den mänskliga rollen: att förlåta den som gör orätt sju gånger sjuttiosju, oändligt många gånger. Här stängs dörren för hämnd och rotande i det förgångna för att hämnas på den skyldige. Nu lever vi i en värld där alla ingår i samma ekonomiska och kommunikativa verklighet, samma vardagliga praktik. Vi utgör som mänsklighet envärld ochengemenskap med tillgång till begränsade naturtillgångar. I det perspektivet är den ojämlika fördelningen av tillgångar och möjligheter obegriplig, och något som måste överbryggas om vi skall rädda planetens fortsatta liv. Vi är en gemenskap som omfattar alla, som måste definieras av något annat än avgränsning. Därför måste vi kränga av oss rasism, nationalism, fundamentalism och konstruera ett ”vi” utan ett ”dom”. Vi som tillhör den rikaste procenten av mänskligheten, som också är den mest destruktiva ur klimatsynpunkt, måste börja träna på att avstå och söka efter mänsklig kultur där konsumtionsidealet ersätts av gemensamt skapande, bildning och kärlek.

Bön: Gud låt oss bli mer mänskliga och erkänna vårt beroende av varandra. Tillkomme ditt rike och hjälp oss att forma en rättvis framtid! Amen.