…Han går inte ständigt till rätta med oss, hans vrede varar inte för evigt…
Ps 103:8-14
Veckans reflex
Detta är den gudsbild Jesus levde med. I hans tal och undervisning finns åtskilliga anknytningar till den toleranta judiska tradition som var den religiösa kontexten. Hur gick det till när den kristna kontexten förvandlade denna öppna och toleranta Gud till en pietistisk moralpolis som noggrant bevakar människans tro och liv?
Att kyrktorget kyrkkaffet och syföreningarna beskyllts för att vara skvallercentrum är ingen nyhet. Där har alltid människors liv och leverne varit föremål för skvaller och ibland fördomar. Även om dessa sociala knutpunkter också rymmer kärlek och omsorg så är byskvallret frekvent närvarande.
Kyrktorget som mötesplats har numera bytts ut mot massmediala kommentarsfält där småaktighet, fördomar och rasism brer ut sig än mer förödande. Den sänkta rösten vid kyrkkaffet motsvaras av de anonyma inläggen på kommentarsfälten, inlägg som är så tarvliga att dess budbärare inte offentligt vill stå för innehållet. Tarvlighet och föraktfull brist på tolerans går inte att förbjuda.
Men förbudet kan ersättas av social integritet, kunskap och saklighet som avvisar all intolerans och allt förakt för oliktänkande. Tolerans och integritet har alltid varit ett effektivt motmedel mot skvaller och intolerans och kan fungera så också i dag. Den som strider mot fördomar och försvarar de utstötta behöver inte sänka rösten eller skriva anonymt.
Den bild av Gud som psaltarpsalmens författare lyfter fram är den av en Gud som är barmhärtig och nådig, sen till vrede och rik på kärlek. Denna Gud går inte ständigt till rätta med oss och granskar oss inte med småaktig noggrannhet, som om livet bara kunde levas på ett sätt. När vi gör våra misstag handlar Gud inte mot oss som vi förtjänat, ingen triumferar när vi sörjer våra tillkortakommanden. Det är inte en Gud som sitter med moralfacit i handen och fördömer alla livsformer utifrån givna mallar. Nej ”så hög som himlen välver sig över jorden, så väldig är hans nåd över dem som älskar honom”.
Med en så tolerant och livsbejakande Gud vågar vi leva i frihet. I den miljön kan vi njuta av vårens drömmar; om kärlek och solidaritet, om öppna gränser, avväpnade stater och utsträckta händer mot olikhet och variation. Vi kan njuta av nya tankar och en jublande jämlikhet mellan raser och kön, folk och religion. I skydd av en Gud som visar ömhet kan vi utforma våra liv i frihet ty den som velat våra liv vet hur vi är skapade.
Bön
Herre lär oss att leva i frihet. Låt oss i mötet med varandra inspireras av värmen från din vårsol som öppnar famnen mot allt spirande liv. Amen