…”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus…”

Luk 1:30-35.

Veckans reflex:

I centrum av den kristna berättelsen står en kvinna. När hon förstod att hon var gravid var hon i sjätte månaden. Kvinnan som livgiverska och hennes kropps påminnelse om detta under, från menstruation till sexualdrift, har stakat ut en gräns för mannens maktutövning. Därför har kvinnans roll som barnaföderska och sexualpartner i ett mansdominerat samhälle omgivits av myter och regler. Det är ett av skälen till att den feministiska teologen Jane Schaberg misstänker att Marias ord ”hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” har infogats av evangelieberättaren för att att överbrygga samtidens syn på oäkta barn som värdelösa.

Det är inget märkvärdigt att det finns olika sätt att se på enskilda utsagor i en religiös urkund. Tolkningar och definitioner, liksom religiösa traditioner, förändras oundvikligt och alltid, de är inte statiska eller eviga. Den tradition som vi själva lever i begränsar också vad vi ser. Jag tänker att vi får vara ödmjuka och förundrade inför andra människors och religioners sätt att uppfatta världen och glädjas åt den tro som berikar det egna livets glädje och sorg.

För att inte hindra Gud att verka genom oss måste vi dock inse att våra religiösa föreställningar också är historiskt betingade och en produkt av stegvis föränderlig kunskap. Trons trygghet är inte beroende av de fundamentalistiska och oföränderliga konstruktionernas världar. Föreställningen om en skapande Gud, och människans roll som medskapare, frigör oss från den statiska värld där förändring är ett hot. Tillit till Gud lösgör oss från rädslan för det som är bortom varje känd grund.

Vi lever i en period av mänskligt liv som är historisk i den meningen att det krävs en alldeles ny form av globalt samarbete för att rädda jorden från ett klimatstyrt sammanbrott. Vår kunskap och våra samhällen måste anpassas till jordens begränsade tillgångar och vår påverkan av klimatet, genom koldioxidutsläpp måste begränsas.

Nu är förändringens tid och vi gör en resa från de senaste 10 000 åren av vår geologiska epok känd som Holocen till det som kan betecknas som Antropocen, där människans påverkan är den största geologiska kraften på planeten. Denna enorma utmaning kräver att vi tänker nytt och är beredda till systemskiften. Vi upptäcker nu att vi är sammanlänkade och ansvariga för varandra i en epok där rättvisa i världen är en nödvändig förutsättning för fortsatt liv och där rättvisa mellan generationer kräver av oss att inte överskrida planetens ekologiska kapacitet.

”Var inte rädd Maria, du har funnit nåd hos Gud…” Ängeln Gabriels ord till Maria kan få vara ett ord till oss. Var inte rädd för förändringar, klamra er inte fast vid kulturella konventioner och begränsande tankar. Tillåt tankarna att ströva omkring och finna nya världar och nya förundrande möjligheter för Guds skapande kärlek.

Bön: Gud låt oss känna tillit i den förändring och det nyskapande som vi nu är en del av. Amen.