Vid den tiden utfärdade kejsare Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinus var ståthållare i Syrien….

Luk 2: 1-20

Veckans reflex:

Julevangeliet börjar med en beskrivning av hur makten var organiserad vid tiden för Jesus födelse. För Kejsar Augustus var denna del av världen ”hela världen”. Hela världen skulle skattskrivas befallde han övermodigt. Men världen var större än han visste och uppe i norr levde t ex. Svionerna, våra förfäder, utanför hans kunskap och räckvidd. Maktens inbilska räckvidd är alltid begränsad.

Att skattskriva hela världen var ett uttryck för makt. Samma maktutövning som återspeglas i berättelsen om Herodes barnamord i Betlehem. För maktens människor existerar bara den del av världen som de kan kontrollera. Därför manifesteras deras kontroll och maktbehov i imperialism. När presidenterna George Bush och  François Holland efter terrorattackerna säger att de ska utrota fienden och förgöra dem är det också ett uttryck för en inbilsk felbedömning av sin egen makt. Men terrorismens rötter ligger djupare än de uppfattat, världen är mer komplex än de visste. Augustus, Herodes, Bush och Holland är imperiebyggare och strävar efter att kontrollera världen genom våldets makt. Men deras krigshandlingar skapar istället ny terror

Bakom imperiebyggandet finns alltid en övertygelse om att man vet vad som är rätt. Maktens herrar har alltid en teori om något bättre samhälle i bakfickan. Detta samhälle kan beskrivas  till exempel som ett ”klasslöst samhälle” med lika villkor för alla eller innehålla löftet om en ”dold hand” som ska låta välfärden sippra ner till alla. Eftersom de ideologiska imperiebyggarna tycker sig ha alla svar avvisar de alla nyskapande försök till reformer och maktdelning.

Men när Gud genom Jesus steg in i den mänskliga historien lät han inte maktens herrar bana väg för sin ankomst. En profet i öknen och ett stall med några herdar var ramen för Guds ankomst. Guds rike är inte ett löfte om ett färdigt paradis som ska förverkligas av en maktfullkomlig Messias. Guds rike beskrevs av Jesus som en framväxande möjlighet i varje människas liv.

Utopiernas herrar och imperiebyggarnas löften om en bättre värld reduceras ofta i historiens ljus till ett tomt skal. Sammanhängande ideologier som har svar på alla frågor avslöjas förr eller senare som antaganden styrda av sina egna historiska uppkomstvillkor. Därför konkurrerar inte Guds rike med maktens riken om färdiga utopier. Guds rike är ingen färdig utopi utan en väg till ansvarstagande.

Maria födde Jesus i ett stall och hennes familj flydde till Egypten för att undvika Herodes barnamord. Det är ingen tillfällighet att berättelsen om Jesusbarnets födelse har detta perspektiv. Hela Jesus förkunnelse hade som grundläggande tema ett rike som inte grundades på makt men som utgick från de fattiga och åsidosatta – kanske vi kan beskriva det som en uppsökande kärlek.

En uppsökande kärlek är aldrig färdig men söker hela tiden efter förutsättningar att förverkliga ett samhälle som ger alla människor lika värde. Guds rike är en akt av radikal nykonstruktion, ett ständigt blivande. De stora orden och utopierna är redan förbrukade i vår historiska epok och nu måste vi pröva nya vägar till samarbete och försoning i ett enande  globalt perspektiv. ”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus.”

Bön: : Gud giv oss fantasi att skapa nya vägar för din rättvisa och driv oss in i en uppsökande kärlek. Tillkomme ditt rike. Amen.